Med sushiris i kastrullen och sushitema på helgen, den som jag nu håller på att försegla, har jag beslutat att träffa gamla vänner. Jag har mycket märkliga nya skor med kilklack. Detta är ännu ett led i mitt projekt att komma över en av mina mer känsliga punkter. Det är inte bara skrivandet som ömmar, nej, det är min längd också. Så jag tänkte att det bästa jag kan göra är att ta tjuren vid hornen och bli ännu längre. Drygt en och åttifem. En fashionabel längd som passar på catwalken. Catwalken får bli min älskade stad, Stockholm. En perrong, en trottoar, ja, nästan vad som helst duger. Cleo glor på ingenting och Loo sover bort det värsta. Jag ska ge mig ut iförd märkliga skor för att möta gamla vänner, kanske dyker det upp en ny. Idolrepriserna och amerikanska skrikiga ungar på min vrickade tv gör mig galen. De låter nästan lika, supernannyns ungar och dessa wailande svenska ungdomar.