M, du förlorar henne nu. Jag vet inte hur du ska göra för att ändra på detta. Det borde ha gjorts för länge sedan.

Vi tröttnade på armbågarna och det blinda/döva/stumma beteendet på stan. Vi tröttnade på alla puckade brudar i trekvarts-tights och jeans. Vi tröttnade på alla karlar. Både de snälla, de som inte vill vara män, utan människor. De som kommer med röda rosor och har snälla ögon och som tafatt säger att "du är söt" som om det vore en fråga. Och de som är "riktiga män" (även om vi föredrar dessa). De frågar inte, de konstaterar. De har något farligt i blicken och de beskyddar en från allt utom deras totalt intrasslade känslor - dessa känslomässiga kaos som sårar mest, dessvärre. Vi tar avstånd från brudarna också, vi vill inte associeras med det tramsande som pågår och förknippas med deras jobbiga krav och förväntningar som ska förändra varenda karl de får nyporna i och utplåna allt det som var bra med dem. Vi orkar inte med deras mördande blickar och hierarkier byggda på vem som har sämst självförtroende men lyckas bekräfta sig snyggast via andra ex. karlarna. Vi vill inte ha med detta att göra. Men det leder bara till att vi blir behandlade som skit - som några utan några krav och förväntningar alls. Särskilt av karlar, eftersom det ändå är dem vi finner mest intressanta. Men faktum är att vi har både krav och förväntningar. Vi har en framtid som vi försöker bygga här. Vi vill hitta dem som VILL se oss som något mer, sätta upp oss på den späckade prioriteringslistan, som ringer och vill bygga på det som skulle kunna bli stort. Att få vara viktig på riktigt. Inte en brud eller erövring. Vi vill ha män som klarar av att vara män och som samtidigt klarar av att hantera sina känslor och som kan skydda. PÅ RIKTIGT. På det sättet är jag och Loo otroligt konservativa, men så är det. Men i alla situationer med alla vi har haft ihop det med, karlar eller pojkar, så är det vi som ror. Inte konstigt att vi resonerar som vi gör nu. Men hur fan ska det här gå till? Hur ska vi göra nu?