Nu har det hänt igen. Ytterligare en har blivit våldtagen och misshandlad inom kretsen och folks reaktioner är naturligtvis av det gamla vanliga slaget: Nä, men vadå? Verkligen? Och så försvinner golvet under Hennes fötter och hon faller ytterligare. Ingen är dum nog att direkt uttrycka misstro eftersom vi ändå påstås leva i upplysta tider och de flesta skulle nog kunna kalla sig feminister utan att blinka. Men i deras brist på engagemang och stöd, i deras obehag och tvivel dör vänskapen bort så som den en gång varit emellan oss alla. I det ställningstagande de faktiskt gör när de känner att de måste prata med Honom och kolla ”hans sida” också, försvinner naturligtvis min och Loos - min kombos - respekt för de som varit våra allierade, men framförallt är det som knivar i hjärtat på oss som fallit offer för detta oacceptabla våld. Jag har varit med om samma sak. Loo med. Och återigen får jag god lust att puckla på alla er som inte ”tar ställning”. Oavsett våldets grad och oavsett Hans bakgrund eller orsak så har Han gjort något så vidrigt att ni som aldrig varit där inte har rätt att komma med antydningar. Han har använt sitt fysiska övertag för att visa makt. Han har berövat en älskad frihet med våld och därigenom förvandlat kärleken till något äckligt, sjukt och fult. Han har förgripit sig på det vackraste som finns: kärlek och respekt. Och så många av er sväljer det. Ni tycker inte att det är så farligt eller att historien inte riktigt kan stämma. Men vet ni vad? Tiden läker inte alla sår. Visst kommer hon resa sig och hon kommer att älska igen för sådana är Hon. Men genom Hans handlingar har det bevisats att de flesta av dem som kallas vänner, att de flesta av alla er där ute är små, fega svin som aldrig tar ställning. Ni kanske inte slåss och misshandlar, ni kanske inte knarkar och super, ni kanske har fina ideal, men det är ni som låter kärleken förbli smutsig. Det är ni som gör att jag, Hon och Loo aldrig kan ge er mer än uppmärksamhet. För vi ids inte mer. Det gör för ont. Och DET slutar aldrig att göra ont hur mycket vi än kommer över det Han gjorde mot oss. Och jag vet inte vad mer jag kan säga för att få er att förstå hur stort och viktigt det här är, hur stor och viktig del ALLA är i det här.