Helgen blev ju helt otippat en bubblare som snabbt tog sig in på toppen av listan. Gårdagskvällen var också intressant. Blev lämnad ensam en stund hos räven och satt framför den välfungerande tv:n där jag drev in i någon slags halvdvala, något jag bara gör i miljöer där jag känner mig trygg. Det går undan och nu har jag börjat göra alla de där jobbiga småtabbarna som jag alltid gör när jag känner så här. Jag uttrycker mig klantigt och stavar fel. Jag har blivit klumpig och en aning obetänksam. Detta är antagligen mitt omedvetna som är i farten och testar det nya läget. Och medan det saboterar för mig går jag omkring och fånler. Och så är det mitt förnuft, naturligtvis, som skriker åt mig att inte inbilla mig något. Detta är ingenting, hojtar röster i mitt huvud. Alla de där tecknen som haglar tätt, det betyder ingenting och jag borde verkligen tänka på hur det brukar gå. Men jag fortsätter att le och är helt enkelt livrädd. Allt är alltid så märkligt och jag kommer inte att få några svar. Så go with it girl, säger rösten som är jag. Njut av det du får och oroa dig inte så förbannat.