Och så fick jag en bukett rosor. Och det ska sägas omedelbart att jag inte på något vis uppskattar att få blommor, i alla fall inte snittblommor. De står i en vas, tar plats, vissnar, och dör. För detta ska jag bli enormt tacksam och romantisk till sinnet. Exakt vad som är så romantiskt har jag inte begripit. Jag älskar att få saker, generellt sett, och om han skulle komma med ett smycke, en parfym (rätt sort!) eller någon annan av dessa romantiska klassiker skulle jag säkert, faktiskt, bli en aning tacksam, men det romantiska har garanterat gått mig förbi. Smakfulla prylar - gärna. Men blommor? Det är jättebra för er som fattar poängen och gillar hela blomsterkvastgrejen. Men för mig liknar det pengar i sjön. Och jag gillar inte att känna mig köpt. Särskilt inte när jag inte får något ut av det själv. Alltså: det är ju inte direkt billigt med rosor och va fan! Köp mig hellre något jag faktiskt behöver som nya bomullsrondeller, läppglans eller mjölk till kaffet imorgon bitti. Kom igen! Inga odrägliga förväntningar. I rosfallet förväntar sig säkert karlen att jag ska bli så till mig över dessa att jag efter lämplig tidsrymd hänger dem uppochner, på tork, och sedan låter dem, förevigade, samla damm i en vas eller på en hylla. Men nu är jag inte direkt potpurritjejen med torkad lavendel i var och varannan låda. Jag använder inte prylar för att minnas - det har jag huvudet till. Jag faller inte heller för romantisk musik, eller romantiska middagar. Jag gillar förvisso dyra restauranger men inte med överdriven mängd tända ljus och fiolspel. Det ska vara knullbar musik, öl och kul middagar. Ge mig gärna presenter och skydda mig gärna, men inga rosor. Jag ber! Låt mig slippa! Och det hjälper inte. Jag blir inte mer förtjust i dig för det.