tisdag, oktober 17

När jag läser om den nya budgeten så är det nästan så jag sätter i halsen. Inte för att jag har särskilt stor koll men det lilla jag har läst är skrämmande. Denna äganderätt. Politiska system där äganderätten är grundsatsen är ta mig katten det vidrigaste. Andra rättigheter, som rätten att få existera på schysta villkor eller rätten att uttrycka sig är bara sekundära och nä, jag orkar inte. Jag håller mig till läror som fokuserar mer på handling, inte sagt att politiska system som grundar sig i utilitarismen eller kantianismen skulle vara särskilt mycket bättre, eller jo, de skulle de nog vara. Men apropå handlingar. Kant skulle ta sitt kategoriska imperativ och vrida sig i sin grav om han visste hur dum jag kan vara.

Igår.

Igår fick jag trots allt se andra halvlek, men det var det ju inte mycket med. Jag hällde i mig öl som om det rådde torka och slutade i armarna på gårdaren. Inte smart. Inte smart alls. Har aldrig stött på en människa med sådant närhetsbehov förut och det värsta av allt är att han är förtjust i mig på riktigt. Jag hade inte mer i tanken än ett slags tidsfördriv, trodde inte det var mer heller, men så ligger han där och vill att jag ska lova både det ena och det tredje, och när ska vi ses igen och så allt tjat om hur fin och vacker jag är – vilken tur han haft som träffat mig (trots att jag är grönvit). Verkligen! Jag orkade inte ta tag i situationen då, så jag svarade med ”mmm” på det mesta och hoppades att han skulle fatta vinken. Men nu är det så här med kärlekskranka typer att de fattar sällan vinken om man inte är övertydlig. Jag var för lat för det igår så nu har jag verkligen satt mig själv i klistret och jag har verkligen inte handlat efter den maxim som jag skulle vilja se upphöjd till allmän lag. Lilla gårdaren kommer att bli genuint sårad. Och det var inte det jag ville. Särskilt bra mår inte jag heller. Nä fy! Nu måste det bli skärpning på mig. Jag har spårat ur lite för mycket på sista tiden. Jag blir så här rebellisk mellan varven och måste korsa alla mina egna gränser. Jag vet inte om jag är färdig med det än, men varningar börjar poppa upp som svampar i skogen, så det är bäst jag tar mig i kragen. Om det nu går.

Nu ska jag lyssna på Amon Tobin och skriva tenta.