Deepsky – talk like a stranger.

Ingen match för mig, utan här sitter jag igen på mina moln och skriver. Ska strax börja med tentan. Först måste jag bara få ur mig alla funderingar. Det rör sig som vanligt om livet och kärleken, men den här gången ligger fokus på mina drömmar. Mina drömmar i relation till min omvärld, vad som är realistiskt och på vilken nivå jag borde lägga mina förväntningar. Jag har ju en tendens åt det bittra hållet och det, menar dr. Phil med många andra, är inte bra. Vanligtvis lyssnar jag bara på den flitskalliga texakanen för att det är så otroligt underhållande med andra människors problem, men ibland är det omöjligt att inte ta åt sig. Han har dock inte nämnt något som rör mina drömmar, detta är en egen koppling. Saken är den att jag har ganska grandiosa drömmar, storslagna planer och höga förväntningar på den/dem som ska vara med och förverkliga allt detta. Jag vill ha hela grejen. Huset, barnen, karriären, kärleken, medmänniskorna, kreativiteten… Och jag är på jakt efter dem som vill och kan vara med att skapa allt detta men frågan är om jag inte har satt ribban för högt och därför gjort mig omöjlig. Jag är ju, det är ingen hemlighet, inte särskilt förtjust i de flesta och inte heller helt nöjd med vad det här livet har att komma med, so far. Jag lever tidvis på drömmen om att skapa ett andrum, ett alternativ, med andra. Men då alla jag tror ingår i drömmen försvinner på de mest jobbiga sätt så tjocknar hinnan mellan mig och verklighen och jag isolerar mig mer. Jag faller in i en passiv bubbla av väntan och jag blir ännu avigare mot folk. Kanske inte så smart. Men kan jag verkligen kompromissa. Jag vet inte. Jag försöker vara aktiv, jag försöker öppna upp mig för nytt och nya, jag försöker var flexibel, men med dåligt resultat.

Så här dåligt: En kriminell gårdare ringer, snorfull, och vill dricka öl. Jag tackar ja. Så nu måste jag plocka ihop mina pinaler och ge mig ut i höstvädret. Ingen tenta. Där ser ni! Om någon ska ut och dricka öl, som inte är gårdare och inte kriminell, ring gärna. För nu är det ta mig fan illa, och jag lovar att inte vara avig. Jag lovar att vara jättetrevlig. Och jag vill för guds skull inte få blicken av dr. Phil. Hjälp!