Kom att tänka på ett gammalt ex från Belgien. Gaëton hette han faktiskt. Han var närmare två meter och den längsta karl jag någonsin haft ihop det med. Ögonen var obestämbart blå/grön/grå och han var utan tvekan en riktigt snygg jävel. Vi hängde i hans lägenhet, eller, ja här passar ordet lya riktigt bra. I belgisk anda riktigt högt i tak och en mängd ornament. I samma belgiska prägel en hälsofarlig heltäckningsmatta från -72 och duschen i köket bakom ett IKEA-draperi. Toaletten i trapphuset och så vidare. Han hade inrett grymt med låga bord, lampor under alla hyllor och ett fantastiskt ljudsystem. Vi låg och andades in ångorna från mattan på golvet och lyssnade på trance och elektroniskt. Drack märkliga drinkmixar med smuggelsprit från nightshopen. Och vi var elektriska. Helt. Så fort vi kom nära varandra slog, bokstavligen, små blixtar mellan min hud och hans. Vi kunde inte prata med varandra och vi sökte desperat efter ett sätt att säga alla viktiga saker, men vi fann inget annat sätt än fysisk kontakt. Vi låg där på heltäckningsmattan nära Place Flagey och drack vår billiga sprit. Musiken talade åt oss. En vacker dag var han försvunnen. Vi hade inga telefoner så vi gick hem till varandra och ringde på dörren. Men han öppnade inte mer. Jag gick dit så där två ggr i veckan men ingen Gaëtan. Efter ett par veckor öppnade hans vän Ben och berättade att han var lost. Jag fick komma in och vi letade efter ledtrådar, Ben var förtvivlad han med. Allt viktigt var borta, Gaëtan var borta. Jag hoppas att han kom till Amsterdam, som han drömde om, och öppnade sin egen bar/klubb. Jag hoppas att han fortfarande lever och mår bra. Var du än är Gaëton, så tänker jag på dig ibland. Som idag.

Dagen har varit riktigt bra. Sista dagen på VFU:n. Barnen ritade teckningar och skrev till mig och Kat. Tårarna började nästan trilla av allt det beröm och de kramar barnen gav oss. Tur att vi snart ska tillbaka för jag saknar dem redan. Och på utvärderingen från handledaren fick vi bästa betyg på samtliga punkter samt kommentaren ”Suveränt duktig och ambitiös”. I lärarrummet fick vi höra att när vi blir färdiga kan vi alltid söka oss till denna skola, de har noterat att vi skulle passa in utomordentligt och där ligger nu ett gott ord för oss. ”Tänk om alla studenter var som ni.” Ni anar inte hur det värmer. Ni anar inte hur underbart jag mår just nu. Jag skulle tydligen passa bra som stadsminister, är bra på att rita och är en bra lärare. Enlig barnen. Nu ska det firas!