Lördag Skolflickkjolen är på, första lagret smink är klart, håret är fabulöst efter en dust med vår nya plattång. Men vin blev det inte, för det tror fan att det var helgdag och systemet därmed stängt. Lika bra. Ska koka kaffe som skall drickas spartanskt; utan mjölk. Dessutom har jag äntligen funnit en handväska som både är snygg och stor nog att rymma smink, kursböcker, skissblock och hela min pennsamling. Loo gräver i garderoben efter vad det nu är för plagg som är kvällens rätta.

Jag har sovit så länge att det är svårt att ta steget tillbaka över till vakenheten. Kroppen vet tydligen bäst och när chans ges att för en gångs skull kunna sova bort ett virus så varför inte. Jag är faktiskt bra så mycket friskare nu. Vi vaknade dock runt 02 av en slags hunger som fick Loo att springa ner till Hornsgatan och införskaffa falafel åt oss båda som sedan avnjöts till nattelevisionens ganska speciella utbud. Mr. Blund kom sedan på återbesök och kroppen fick ytterliga lugn och ro att bekämpa virusangreppet och nu är det lördag.

Och inte vilken lördag som helst, denna har varit planerad sedan länge. Folk är på väg över så snart får vi se hur det utvecklar sig. Sminket ska fixas klart och kaffet ska få göra sitt. Förhoppningsvis lever dagen upp till förväntningarna trots att det inte är lika viktigt längre med tanke på hur saker har utvecklats den senaste veckan, både för Loo och för mig.

Adventsstjärnan (som fick komma upp i förtid) lyser över oss. Fast om det verkligen blir advent och väntanstider i år återstår att se. Året döptes till Elation Station av en anledning och snart är det slut. Det har varit ett helvete och jag kan inte påstå att jag gillat det särskilt men om det kunde fortsätta så här som det är nu så kanske det äntligen blir en aning begripligt och uthärdligt, ja till och med trevligt. Då kan nästa år bli större och mer. Inte bara ruta ett om och om igen. Men nu är det lördag, folk är på väg och kaffevattnet kokar. Vi får se. Mitt humör situationspendlar och det kan det ju få göra nu, nu när allt är bra.